Hej på er!
Är så sjukt trött på sjukhuset redan, har varit här i 4 dagar nu.. Och dom senaste två dagarna har jag ju varit här själv också, utan anton..

Alltså, allt känns så jävla jobbigt just nu. Varken Yoanna eller Yoline kan komma till ro helt, dom bara skriker och skriker.. Och att vara här själv då känns tufft, känns som jag inte räcker till, och det gör jag inte heller för den delen. Yoline var vaken hela natten inatt, så jag är så galet trött och har inte kunnat sovit idag på dagen heller för båda två har varit vakna och jätteledsna/sura. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, hela den här sjukhussituationen gör mig galen. Trodde jag inte skulle behöva komma tillbaka hit mer efter ha legat här nere över en månad när dom kom. Sällskapssjuk är jag också, nu när Anton är hemma. Han har blivit sjuk nu också, och därför kanske han inte kommer imorgon. Gör han inte det så tror jag att jag dör! Jag får inte heller lämna rummet särskilt ofta ifall jag skulle möta på någon sjuk så att barnen blir ännu sjukare. Så det ända jag får göra är att sitta här på rummet, med en tv med ettan, tvåan, fyran, barnkanalen och en dvd men inga filmer. Har ju den här datan också, men det är inge KUL!  Hade anton varit här så hade det inte varit såhär jobbigt, och hade jag vetat att han skulle komma imorgon så skulle jag inte heller kännt såhär.
Finns det en gräns på hur mycket en människa klarar av? Så känner jag just nu.
Självklart så gör jag allt för mina barn, ALLTID! Och jag vet att vi är här för deras eget bästa vilket gör saken en liten liten aning lättare. Men ändå.. det är så enformigt allting och så så så så jobbigt. Jag vill bara att dom ska bli friska så vi kan få åka hem. Jag blir typ psykiskt skadad när jag är här nere, och det sa jag förut när vi låg här över en månad också. JAG KLARAR INTE AV DET! Det blir för mycket för mig, ärligt talat. Jag får helt enkelt tänka positivt, om en vecka är vi hemma. HOPPAS JAG! Det är också en sak som e jobbigt, jag VET INTE NÄR JAG FÅR KOMMA HEM!

Nej, usch.. skönt att få skriva av sig lite och hoppas ni tar det med en nypa salt och verkligen försöker sätta er in i min situation just nu.

Hoppas ni har en bra kväll iaf, jag själv ska väl sitta här helt ensam på 1an på barnavdelningen med mina sjuka, skrikande barn och bara ruttna.

Tja!