Förlossningsberättelse
Hej allihopa.
Har ju skrivit en förut, men det var en mobilblogg så tänkte skriva om den nu :)
Den 8 februari 2011 så gick jag till skolan för att träffa mina gamla klasskompisar, det gick dock inte så bra.. När jag var van med att ta det lugnt och vara hemma så var det riktigt jobbigt, fick såna sjuka sammandragningar så jag ringde till mamma som ringde till förlossningen och dom ville att jag skulle åka in så dom kunde kolla. Det gjorde jag, och fick göra CTG och där såg dom att jag hade ganska täta värkar och dom sa till mig att jag fick stanna över natten, ganska spännande tyckte jag! Anton var där med mig hela tiden, han fick sova på golvet den natten, stackarn. Dom gjorde regelbundna kontroller på mig, så som blodprover, blodtryck, kollade hur mycket jag hade öppnats osv.. Nästa dag, den 9 februari så sa dom till mig att jag hade havandeskapsförgiftning, dom berättade också att jag förmodligen skulle få ligga på sjukhuset tills jag födde tjejerna. Jag började gråta, var ju LIVRÄDD! Hade ju inte planerat att dom skulle komma redan då, hade ju inte ens packat bb-väskan, köpt spjälsängar, bilstolar osv osv. Jag ringde mamma och hon kom ner med kläder och godis till mig och Anton. Anton struntade i skolan den dagen, så vi pratade och kom överrens om att han skulle gå till skolan nästa dag och att jag skulle ringa om det hände något. Nästa dag, den 10 februari (♥) så kommer barnmorskan in i rummet tar prover och allt som dom brukade göra. Sen sa hon bara att jag nog skulle få räkna med att ligga där ett tag till, men att barnen skulle nog komma snart, men hon kunde inte säga helt säkert vilken dag, sen gick hon. Hon kom in efter ca 20 minuter igen och då sa hon att jag skulle föda inom dom senaste timmarna. SHIT VAD JAG GRÄT DÅ! Mina ben darrade, hela jag darrade.. Livrädd var jag! Hon berättade att jag skulle få göra ett akut kejsarsnitt eftersom mina värden inte blev bättre. Jag ringde upp Anton som blev helt till sig och sprang ut från klassrummet och skrek "AMANDA SKA FÖDA NU!!" sen kom han ner till mig. Mamma kom också sen. Nu fick jag inte äta eller dricka någonting för att man skulle vara tom i magen. Jag satt och väntade och väntade. Tillslut kom det in en barnmorska och jag skulle få en kateter, det är en slang som man för in i kissblåsan så kissar man ner i en påse. Usch!! Det var nog det obehagligaste under hela förlossningen. Mamma ba "Nu kissar du..." hahaha. Jag låg nu fortfarande och darrade, mest i benen. Vet inte varför, var ju så nervös. Tillslut sa dom till mig att jag nu skulle åka till operationsrummet. Då var jag så jääkla nervös så jag visste inte vad jag skulle ta mig till, grät och grät och grät. Anton följde med mig ner. Dom körde mig i min sjukhussäng, för fick inte anstränga mig, sen hade jag ju droppet och katetern så kunde ändå inte gå med alla slangar. Men jag fick ligga en stund utanför operationsrummet och så kom alla läkare och presenterade sig. Så småning om flyttade dom över mig till en liten liten stenhård säng, där jag skulle opereras på. Sen var det dags för sprutan i ryggen. Jag var tvungen att luta mig framåt, kutryggad. Alla sa till mig att den gjorde SÅ ONT! Själv tyckte jag knappt att den kändes? Sen la jag mig ner igen, och nu kunde jag inte darra i benen längre.. Så nu darrade mina armar, helt galet! Doktorn som skulle operera mig tvättade min mage med någon sprit (tror jag) som var iskall sa dom, men för mig kändes det bara varmt, haha. Hela mina ben och mage blev helt varma och sen kunde jag inte lyfta nedre delen av kroppen.. Shit vad konstigt det kändes, haha. Sen sa dom till mig att nu börjar dom operera och att jag inte skulle kolla upp i lamporna för där kunde det spegla sig. Tror ni inte att jag gjorde det eller? Blod!!! Hjälp, blev ännu räddare. Mina armar darrade, men anton satt där och lugnade mig. Sen kände jag bara att det tryckte och drog i magen och jag kommer ihåg att jag kollade på anton och sa "Anton jag kommer spy!" Han tog min hand och sen hör vi båda ett bebisskrik, då började tårarna forsa ner för kinderna på både mig och Anton. Dom kom fram med Yoanna till mig och så fick jag gosa med henne på kinden bara, sen sprang dom iväg med henne. 1 minut efter hörde vi ett till bebisskrik, det var Yoline och vi började såklart gråta som galningar igen. Dom kom fram med henne till mig också så jag fick gosa med henne mot kinden sen sprang dom iväg med henne. Dom bara gick iväg med mina barn. Dom frågade anton om han ville gå och ta kort när dom klippte navelstängen osv och för mig var det helt okej! Klart jag ville ha bilder på mina barn nyfödda, och så ville jag se dom själv. Han kom tillbaka och visade bilderna för mig, jag bara grät ännu mer.. Jag ville ju också träffa MINA BARN! Dom sydde ihop mig sen fick jag ligga på uppvaket i ca 2-3 timmar, mamma och Anton var där. Och jag ba: MAAT MAAT!! Va så jäkla hungrig, hade ju inte ätit på hela dagen haha. Äntligen! äntligen fick jag åka ner ifrån uppvaket, ner till mina älskade ♥. åkte in i kuvösrummet, där var det varmt, skönt och mysigt. Och längst bort i rummet låg mina änglar, mina fina barn, Yoanna och Yoline. Jag satt där nere ett tag, sen var jag tvungen att åka upp på BB :( Men besökte mina änglar flera gånger den kvällen. Vi fick inte sova tillsammans och vi fick inte vara med varandra hela tiden. Den tiden var jobbig, jag kunde ju inte gå efter snittet och hade då inte så mycket möjlighet att ta mig ner till dom. Men jag KÄMPADE verkligen. Och dom sa till mig att jag var stark som verkligen försökte gå och stå upp osv, bara för mina barns skull. Tillslut blev jag bättre, då fick vi flytta ner till dom. Bodde där en månad ungefär och då var det inte lika spännande längre, hehe.
Måste avsluta detta inlägg med att säga att mina älsklingar är dom finaste som finns, älskar dom över allt annat. Är så glad att jag har dom, Yoanna och Yoline ♥♥♥♥♥♥
Har ju skrivit en förut, men det var en mobilblogg så tänkte skriva om den nu :)
Den 8 februari 2011 så gick jag till skolan för att träffa mina gamla klasskompisar, det gick dock inte så bra.. När jag var van med att ta det lugnt och vara hemma så var det riktigt jobbigt, fick såna sjuka sammandragningar så jag ringde till mamma som ringde till förlossningen och dom ville att jag skulle åka in så dom kunde kolla. Det gjorde jag, och fick göra CTG och där såg dom att jag hade ganska täta värkar och dom sa till mig att jag fick stanna över natten, ganska spännande tyckte jag! Anton var där med mig hela tiden, han fick sova på golvet den natten, stackarn. Dom gjorde regelbundna kontroller på mig, så som blodprover, blodtryck, kollade hur mycket jag hade öppnats osv.. Nästa dag, den 9 februari så sa dom till mig att jag hade havandeskapsförgiftning, dom berättade också att jag förmodligen skulle få ligga på sjukhuset tills jag födde tjejerna. Jag började gråta, var ju LIVRÄDD! Hade ju inte planerat att dom skulle komma redan då, hade ju inte ens packat bb-väskan, köpt spjälsängar, bilstolar osv osv. Jag ringde mamma och hon kom ner med kläder och godis till mig och Anton. Anton struntade i skolan den dagen, så vi pratade och kom överrens om att han skulle gå till skolan nästa dag och att jag skulle ringa om det hände något. Nästa dag, den 10 februari (♥) så kommer barnmorskan in i rummet tar prover och allt som dom brukade göra. Sen sa hon bara att jag nog skulle få räkna med att ligga där ett tag till, men att barnen skulle nog komma snart, men hon kunde inte säga helt säkert vilken dag, sen gick hon. Hon kom in efter ca 20 minuter igen och då sa hon att jag skulle föda inom dom senaste timmarna. SHIT VAD JAG GRÄT DÅ! Mina ben darrade, hela jag darrade.. Livrädd var jag! Hon berättade att jag skulle få göra ett akut kejsarsnitt eftersom mina värden inte blev bättre. Jag ringde upp Anton som blev helt till sig och sprang ut från klassrummet och skrek "AMANDA SKA FÖDA NU!!" sen kom han ner till mig. Mamma kom också sen. Nu fick jag inte äta eller dricka någonting för att man skulle vara tom i magen. Jag satt och väntade och väntade. Tillslut kom det in en barnmorska och jag skulle få en kateter, det är en slang som man för in i kissblåsan så kissar man ner i en påse. Usch!! Det var nog det obehagligaste under hela förlossningen. Mamma ba "Nu kissar du..." hahaha. Jag låg nu fortfarande och darrade, mest i benen. Vet inte varför, var ju så nervös. Tillslut sa dom till mig att jag nu skulle åka till operationsrummet. Då var jag så jääkla nervös så jag visste inte vad jag skulle ta mig till, grät och grät och grät. Anton följde med mig ner. Dom körde mig i min sjukhussäng, för fick inte anstränga mig, sen hade jag ju droppet och katetern så kunde ändå inte gå med alla slangar. Men jag fick ligga en stund utanför operationsrummet och så kom alla läkare och presenterade sig. Så småning om flyttade dom över mig till en liten liten stenhård säng, där jag skulle opereras på. Sen var det dags för sprutan i ryggen. Jag var tvungen att luta mig framåt, kutryggad. Alla sa till mig att den gjorde SÅ ONT! Själv tyckte jag knappt att den kändes? Sen la jag mig ner igen, och nu kunde jag inte darra i benen längre.. Så nu darrade mina armar, helt galet! Doktorn som skulle operera mig tvättade min mage med någon sprit (tror jag) som var iskall sa dom, men för mig kändes det bara varmt, haha. Hela mina ben och mage blev helt varma och sen kunde jag inte lyfta nedre delen av kroppen.. Shit vad konstigt det kändes, haha. Sen sa dom till mig att nu börjar dom operera och att jag inte skulle kolla upp i lamporna för där kunde det spegla sig. Tror ni inte att jag gjorde det eller? Blod!!! Hjälp, blev ännu räddare. Mina armar darrade, men anton satt där och lugnade mig. Sen kände jag bara att det tryckte och drog i magen och jag kommer ihåg att jag kollade på anton och sa "Anton jag kommer spy!" Han tog min hand och sen hör vi båda ett bebisskrik, då började tårarna forsa ner för kinderna på både mig och Anton. Dom kom fram med Yoanna till mig och så fick jag gosa med henne på kinden bara, sen sprang dom iväg med henne. 1 minut efter hörde vi ett till bebisskrik, det var Yoline och vi började såklart gråta som galningar igen. Dom kom fram med henne till mig också så jag fick gosa med henne mot kinden sen sprang dom iväg med henne. Dom bara gick iväg med mina barn. Dom frågade anton om han ville gå och ta kort när dom klippte navelstängen osv och för mig var det helt okej! Klart jag ville ha bilder på mina barn nyfödda, och så ville jag se dom själv. Han kom tillbaka och visade bilderna för mig, jag bara grät ännu mer.. Jag ville ju också träffa MINA BARN! Dom sydde ihop mig sen fick jag ligga på uppvaket i ca 2-3 timmar, mamma och Anton var där. Och jag ba: MAAT MAAT!! Va så jäkla hungrig, hade ju inte ätit på hela dagen haha. Äntligen! äntligen fick jag åka ner ifrån uppvaket, ner till mina älskade ♥. åkte in i kuvösrummet, där var det varmt, skönt och mysigt. Och längst bort i rummet låg mina änglar, mina fina barn, Yoanna och Yoline. Jag satt där nere ett tag, sen var jag tvungen att åka upp på BB :( Men besökte mina änglar flera gånger den kvällen. Vi fick inte sova tillsammans och vi fick inte vara med varandra hela tiden. Den tiden var jobbig, jag kunde ju inte gå efter snittet och hade då inte så mycket möjlighet att ta mig ner till dom. Men jag KÄMPADE verkligen. Och dom sa till mig att jag var stark som verkligen försökte gå och stå upp osv, bara för mina barns skull. Tillslut blev jag bättre, då fick vi flytta ner till dom. Bodde där en månad ungefär och då var det inte lika spännande längre, hehe.
Måste avsluta detta inlägg med att säga att mina älsklingar är dom finaste som finns, älskar dom över allt annat. Är så glad att jag har dom, Yoanna och Yoline ♥♥♥♥♥♥
Kommentarer
Postat av: Mami
Åh, vad fint skrivet älskling! Jag älskar er mina fina! <3
Postat av: Ida
Aw :-) fin berättelse.
Skulle du inte kunna visa bild på snittet då och nu? :-)
Trackback
